Kommentarer!

Hej söta! 
Tänk på att ni inte ska vara anonyma när ni kommenterar bloggen. Vill hemskt gärna  veta vilka som kommenterar ♥️

Miltons förändring i sin personlighet som följd till hand problematik

Milton har förändrats en hel del i sin person. Det är kopplat till hans problematik och är inte kärnan i vem han är egentligen. Han var ett enormt tryggt barn som liten. Men ju större problematiken blivit, desto större har även förändringen i hans personlighet blivit. 

Tillexempel så han blivit hemskt mörkrädd. Från att ha varit trygg i att sova i bäcksvart rum med stängd dörr sover han nu med full beslysning på både spotlights och sänglampa.  
Efter att vi renoverade hans rum så tog det flera månader innan han vågade sova i sitt rum. Han upplevde att det var för stort och att det var jätteläskigt. Han hade sovit på madrass i vårt rum under renovering och det var väldigt svårt för honom att släppa den rutinen och gå tillbaka till att sova i sitt eget rum. 
Så är det med mycket kring Milton, att byta rutiner och struktur är väldigt tufft för honom. Han har svårigheter att hantera saker som han inte har förväntat sig. Om minsta lilla sak går emot honom, så triggar det ett utbrott och med 90% säkerhet kommer utbrottet som ett brev på posten. 
I övrigt är han mycket irritabel. Irritationen ligger latent hela tiden, och det ska inte mycket till förrän den ska bli fullt aktiv. Hans problematik gör att han är väldigt konfliktsökande, särskilt med sina syskon. Även med oss. Han saknar nästan helt impulskontroll och kan inte alls styra över sina impulser. Det visar sig i mycket explosiva utbrott där han är en fara för människor i sin närhet. 
Detta är inte den Milton som vi kände till som barn. Milton i sin innersta kärna är otroligt empatisk, en kille som har det största av hjärtan! Han älskar sina syskon, sin familj och han är en ofantligt varm person! Han bryr sig om att alla mår bra och är brydd om alla. Jag är sanslöst stolt över honom och han är den största av kämpar! Vi fortsätter vår vandring tillsammans och han ska få veta varenda dag att han aldrig är ensam i detta. ♥️ (null)


Miltons förändring

Älskade Milton! Vilken resa han gjort. Ni som känner Milton sen han var liten vet att han var världens enklaste som liten kille. Han sov 14 timmar från han 3 månader fram till han var kanske 6-7 år. Som bebis kunde han sitta i vagn 4-5 timmar bara han hade sin napp och fick mat och sömn när han behövde. Jag kunde gå och shoppa, fika och göra vad jag ville utan att han protesterade. Mina andra mammavänner sade ofta att jag inte visste vad det innebar att ha ett riktigt barn! 🙈😂 Jag var såklart mallig och tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och gav mig själv ganska stor cred! Vad jag inte visste då var att Milton hade ett svagt signalsystem, därav att han inte protesterade så mycket. Såhär i efterhand vet jag att det inte var normalt. Det är bara att jämföra med mina andra barn, som klart och tydligt visat EXAKT vad de velat från dag 1. Där vagnen varit pest och mammas famn och tuttar varit den enda plats som varit aktuell. 
 
Milton var otroligt enkel sina 5 första år.. Han var alltid nöjd och glad, otroligt empatisk och fin i sitt sätt. Inte särskilt krävande alls! Lite reserverad och blyg. Försiktig! Alltid så snäll mot sina kompisar. 
Det var först när sista terminen i förskolan kom som vi och hans pedagoger började se en förändring ta plats. Han började få ingenstans få konflikter med vänner, började knuffas och liknande, han kunde bli lite elak verbalt. 
När han sen började skolan och förskoleklass så gick han från att vara på trygg förskola med 25 barn och 4 pedagoger till dubbelt så många klasskamrater på lika många pedagoger, och på raster så skulle han hantera ett helt lågstadie som var ute samtidigt. Den övergången visade sig ganska snabbt vara mycket svårt för honom. 💙 I förskoleklass och ettan började han slåss istället för att prata när han blev frustrerad och han blev snabbt det svarta fåret. Med bristfälliga pedagoger som bara såg Miltons handlingar men aldrig bakom dom, så startade en negativ spiral. Det blev mail dagligen om hur illa Milton betett sig och vilka straff som utgavs. Milton ville snart inte gå till skolan mer. Tack och lov försvann sen de bristfälliga pedagogerna, och så även de dagliga mailen. I tvåan fock Milton en ny klassföreståndare - älskade Kristin! Den första som såg bakom beteendet - hon såg Milton, vår fantastiska son! ♥️ 
I tvåan handlade det mycket om att Milton försökte få uppmärksamhet och hävda sin existens genom att vara verbalt elak mot andra barn men även dålig attityd mot vuxna. Han började mot slutet av tvåan att bete sig bättre i skolan men hemma accelererade hans utbrott med stor magnitud. Läxorna blev (och har varit hela tiden) en enda stor frustration, och varenda tillfälle slutade med vredesutbrott. Det slutade med att han blev läxbefriad och det var en stor lättnad för oss alla. Vid den hör tiden hade hans koncentrationssvårigheter i skolan blivit så stora att han inte kunde göra något utan hjälp av lärare. När det blev sommarlov bröt helvetet loss på riktigt. När all struktur och rutin försvann började Milton må fruktansvärt dåligt. Hans utbrott blev hemska! Han började förstöra saker, vid ett tillfälle slängde han min blomlåda i stål ut över vårt staket och ut i parken, vill inte ens tänka på vad som kunde hänt om där varit en människa i vägen just då! På Mallorca fick han en kväll ett svårt utbrott i restaurangen och kastade Biancas sulky mitt bland allt folk. Mitt i detta började han även få svår ångest och tamakt om att han inte ville leva. Han gick en gång upp på ett räcke till sovloftet i en stunga vi hyrt och sade han ville hoppa. Som förälder brister hjärtat i tusen och en bitar för sitt högt älskade och dyrbara barn, man vet inte vad man ska ta sig till! 
Ända sen Milton var 6 har vi varit i kontakt med bup, vi har sökt hjälp vid flera tillfällen. Vi fick responsen att många 6-7 åringar har det såhär. Vi fick lite tips och råd hur vi skulle bemöta Milton men inget mer. Men vid denna tiden kände vi att nu måste vi söka hjälp igen och denna gång måsre de ta oss på allvar! Vi sökte till bup igen och fick svara på 80 frågor där resultatet visade höga staplar på adhd. När vi väl kom på mötet slogs det på stora trumman, och inom en vecka var remiss skickad till specialistbup. Skolan påbörjade sin pedagogiska kartläggning, elevhälsovård kopplades in. Utredningen visade att Milton har dyslexi, och det visste vi nästan. Han har alltid haft svårt med läsning och skrivning, och har sen tvåan gått hos specialpedagog. I måndags var vi på det stora utredningstillfället där Milton satt själv med en psykolog och jag och Jimmy pratade med en annan psykolog in90 min. Då går man igenom hela livet, från graviditet till dags datum. Det är otroligt uttömmande och dränerande och man känner sig matt efteråt! Nu väntar vi på att eventuell diagnos/diagnoser ska delges. De pratar om eventuellt dubbeldiagnos dessutom. 
Det är många tankar och känslor just nu....ovissheten är hemsk! Nu vill vi bara veta så vi kan ta krafttag därifrån. 
 
Älskade Milton. vi älskar dig gränslöst ♥️

Öppnande av blogg!

Hej allihop!
Det var ett himla bra tag sen...sisådär 6 år sen! Jag skapade bloggen när jag väntade Milton, vårt första mirakel. Milton blev till efter att vi förlorat vårt första barn i ett missfall, så han var verkligen ett mirakel! Därav namnet på bloggen... 
 
Jag har bestämt mig för att öppna bloggen igen nu eftersom vi går igenom en tuff period nu! Milton enig år adhd-utredning och just nu väntar vi på delgivning av diagnos/diagnoser. Väntar på att specialistbup ska höra av sig för återkoppling! Bloggen blir mitt sätt att ventilera, få ur mig alla känslor tankar och funderingar! Här kommer vara högt och lågt, djupt och ytligt! Det är också tänkt som en portal, där vi kan komma i kontakt med fler funkisfamiljer som upplevt liknande saker och där vi kan utbyta erfarenheter. Jag hoppas också att jag i förlängningen kan få vara till hjälp för andra som går igenom samma som vi gjort och gör! 
 
Varmt välkomna att följa oss på vår resa som familj! 

RSS 2.0
test
test