premiär

Hallo!

Idag har vi haft lite premiär på olika saker.

Det började med att vi tog oss en kort sväng till Mobilia. Jag behövde handla mat och det är så nära dit, så jag tog barnvagnen och gick dit.
Men gud vad ont ajg fick i mitt bäcken av bara den promenaden... Har fortfarande stora problem med foglossningen, mitt bäcken är totalt slut. Har hört att ammande mödrar har tendens att ha större problem med foglossning än de som ej ammar. Det ska tydligen vara samma typ av hormon. Hoppas så att det går över snart. Vill ju kunna gå snabba långa powerwalks och bli fit och snygg igen!

Den andra premiären är uteslutande av mjölkprodukter för mig. Lillskruttis har varit ganska skrikig ända sen vi kom hem från BB, och jag märker att han har så ont i magen. Milton hade ju samma, och han var ju allergisk mot komjölksprotein.
Så nu tänkte jag testa samma diet för Vincents skull. Se om det hjälper. Jag ger det en vecka, och ser om det blir någon skillnad.

Tredje premiären var badbaljan! Han är idag 11 dagar, så det var hög tid för ett bad tyckte vi. Han kräks otroligt mycket, och nu de sista dagarna har han luktat spya, haha!
Badet var väldigt uppskattat av vår lille ögonsten. Han blev alldeles lugn och såg riktigt ut att njuta.



fint besök

Hej sötnosar!

Idag har vi haft finbesök gånger två här hemma.

I förrmiddags kom fina Lina och hälsade på. Superkul att ses igen! Dom väntar ju också sitt mirakel nr 2, och nu är de nära även för dom, 6 veckor kvar.
Vi käkade lunch, och bara snackade en massa graviditet och förlossningar.




Ikväll hade vi riktigt lyx här hemma.
Linda Danne och lilla Alina kom med färdiglagad mat och dryck. Det blev pasta med supergod kasslersås och sallad.
Tack snälla!
Så skönt att slippa tänka på mat ibland.


Alina 2½ månader och Vincent 10 dagar


måndag

Helloj!

Idag har det varit lite småkaos.

Lillskruttisen har varit ledsen hela dagen fram tills 15. Han har nog lite magont. Han skriker i omgångar och tystnar emellan. Jag ger honom bröstet heöa tiden när han är ledsen, men hur mycket han än äter blir han inte riktigt nöjd. Så jag gissar på magont.

Mitt i detta skulle jag ge mig på att städa hela huset, då BVC-sköterskan skulle komma på hembesök idag, och jag vill då ha det tiptop!
Det som i vanliga fall tar 2 timmar att städa, tog idag 4 timmar, och då hann jag inte ens moppa mer än halva huset.

När hon väl kom hit, så hade hon slut på batteriet på sin våg. Så det slutade ändå med att jag fick köra till Limhamn och väga fisen. Suck! Hade kunnat skippa hembesöket likaväl, och besparat mig en massa frustration och en stor dos av dåligt samvete och känslan av att vara otillräcklig.

Lillprinsen väger nu 4205 gram och huvudomfånget är nu 36,5 cm. Han har nu alltså 85 gram kvar upp till sin födselvikt.
Hon tyckte att han såg så välmående ut så!

Idag var ju första gången för storebror Milton på dagis sen lillebror kom till världen.
Det hade tydligen gått jättebra, och han hade varit gladare än vanligt.
Pratat om sin lillebror hade han gjort precis hela dagen, och varit så stolt!
Det värmer mammahjärtat.

Jag måste säg att Milton är tokduktig med Vincent. Det enda är att det blir lite för mycket av det goda ibland. Han vill pilla och pussa och ha full koll varenda sekund på vart Vincent är. Även när han sover och äter, såklart. Ibland bara måste man säga ifrån, och då blir han arg eller ledsen.
Här hemma försöker vi köra med två regler gällande Vincent. Att ingen rör eller stör honom när han ammar eller sover. Det är hans stunder, och han ska få vara trygg i att få äta och sova ifred. Vi hade samma regler med Milton. Dock är det lite trixigare nu med en storebror som vill vara nära exakt hela tiden.

Ha en skön kväll, sötnosar!

helgen

Hej sötingar!

Nu är vår första vecka som tvåbarnsfamilj till ända.
Det har varit den bästa i vårt liv. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad.
Jag har verkligen världens finaste killar. Alla tre.

De första fyra fem dygnen var rätt omtumlande, ofantligt mycket känslor i omlopp! Jag grät och skrattade om vartannat hela tiden.
Nu känner jag mer och mer att jag börjar komma tillbaka till mig själv, mitt gamla jag. Jimmy säger att jag är som dag och natt frånd et att jag var gravid. Han säger att det var nio månader av oro, gråt, ilska, och bitterf**ta men att jag nu skrattar och ler hela tiden, sen lille Vincent kom till världen.
En positiv förändring då alltså! Dessa älskade hormoner!

Brösten är helt sprängfyllda med mjölk. Han hinner inte äta undan mjölken förrän det fylls på igen. Idag har det kommit om möjligt ännu mer. Även om jag ammar var fjärde timme, så är inläggen helt genomdränkta innan han hinner äta igen och detspänner som tusan i dom. Allt är som det ska då alltså ;)

Imorgon kommer BVC hit på hembesök. Ska bli spännande att se vad han väger vår lille skatt nu.

Igår var mamma och pappa här på besök. Mamma var ju med på förlossningen, men pappa har aldrig träffat Vincent innan.
Han blev störtförälskad med en gång, och kunde inte säga tillräckligt många gånger hur fiiin han tyckte att Vincent var. Schaaarlejk!




Idag har vi haft besök av familjen Mårtensson. Jättemysigt! Tror nog att Linnea blev en gnutta kär :)



Nu är det söndagsmys i soffan.

Puss!


110319

... är årets bästa datum!

Då kom vår högt efterlängtade, oändligt älskade son Dan Vincent Elmström till världen.

Det började med värkar som slog till med full kraft runt 10 på lördag morgon. Dom kom med 4 minuters mellanrum och ökade sen och kom med 2 minuters mellanrum. Jimmy var inte hemma, han och Andre var på Bauhaus. Han kom hem mitt i allt, och vi åkte in till förlossningen.

Väl där avtog värkarna. Barnmorskan undersökte mig, och berättade att här skulle det inte bli någon bebis idag inte. Hem och vila var ordinationen. Jaha!! Sjukt besvikna åkte vi hem.

Mötte upp mamma, som hade bestämt sig för att sova här ver helgen, då hon var helt övertygad om att Vinecnt skulle födas i helgen.
Tidigare på morgonen fick jag dessutom ett sms från min syster där det stod: "Idag kommer han! Jag drömde om det inatt!"

Jimmy åkte och handlade mat, vi käkade och efter det åkte jag och Jimmy en sväng till Linnea och Andre. Åkte sen hem och utövade urminnes tiders äldsta aktivitet för att få igång förlossningen. Efter det vilade vi!
Efter en timme vaknade jag av att vattnet gick.
Det forsade absolut inte, men det började sippra, och jag fick power värkar pang boom! Dom kom då med 1½ minuters mellanrum och var starka. Nu var klockan 17.
Andre Linnea och barnen kom förbi på en fika. Jag gick och pustade, andades och åmade mig. Linnea klockade värkarna, mamma masserade mig och vid 1830 åkte vi in till förlossningen.

När vi kom in undersökte barnmorskan mig. Var då öppen 4 cm.
Fick duscha. Dom frågade vad jag ville ha för smärtlindring. Ryggmärgsbedövning svarade jag. BM ringde narkosläkaren, och efter det blev jag undersökt igen. Var nu öppen 6 cm. Får lite lustgas, men vill inte ha den. Jag känner mig yr och lite illamående av den. Andas är mitt enda verktyg att fixa värkarna.
Nu var klockan 1945 och Jimmys tid på bilen hade gått ut. Han sprang ut och skulle hämta våra grejor och lägga på pengar.
BM undersökte mig igen. Nrkosläkaren kommer, men får vända i dörren. Öppen 8 cm, och känner att jag måste börja krysta.
Mamma ringer Jimmy som rusar in igen!
Nu krystar jag genom varje värk, och tar 1-2 tag i lustgasen vid varje krystvärk. Jag känner verkligen hur andningen hjälper mig genom varje värk, och för varje värk kommer jag närmre vårt mirakel.
Nu ser dom hans huvud, och frågar om jag vill känna. Nej!! skriker jag. Känner att jag klarar inte av mer än at fokusera på krystningarna nu.
Strax därefter, 20.42 kommer han så upp på mitt bröst!
Älskade, finaste, ljuva, underbara mirakel!


Vägd, mätt och klädd för första gången.
4290 gram och 52 cm




Kärleken är verkligen för mig obeskrivlig, ofattbar.
Orden tycks bara vara löjliga, när man ska försöka förklara vad man känner för sin nyfödde älskling. Kärleken formligen bara öser sig över mig, och jag är från första stund fullkomligt förlorad, högt upp över öronen förälskad i vår Vincent.

I eftermiddags fick vi äntligen komma hem. Prinsen har mått bra hela tiden, det är hans mamma som haft lite komplikationer och därför fick vi stanna 3 dygn.



Han äter som en tok, som mest 1 gång i timmen, och minst en gång varannan timme. Mina bröst är stenhårda och fyllda till bredden med mat åt vår ögonsten.

Vincent är en kille som älskar att vara nära. Han vill ligga tätt,tätt hela tiden. Han har en stark vilja, och låter alla veta när han är missnöjd.
Men han är alldeles alldeles underbar.
Och vet ni vad det bästa är? Han är vår.

Storebror är fantastisk! Han visar redan stor kärlek till sin lillebror. Han ville hålla honom direkt, och han pussar och klappar så fint. Han ville mata honom med sin ostamacka, för då skulle han misann bli lika stark som Milton.
När Milton skulle lägga sig, lade vi oss hela familjen i hans säng.
Milton låg och höll om honom och pussade honom så fint. Oj, vad mammahjärtat njöt!
Rätt var det var så frågade han:
Vems är han?
Vi svarade att han är vår. Vår alldeles egena bebis. Din bebis, Milton.
Då sade han: Jag älskar dig, Vincent.
Godnatt lillebror. Vi ses imorgon.





Vet ni vad?
Jag är löjligt överdimensionerat lycklig!


övertid

Ja, då har vi nu gått över en dag... Känns dock som en evighet...
Känner mig deppig, tjock, fet, klumpig, ful... Känner att jag för varje timme blir mer och mer irriterad och lättretad.
Det känns som att jag är den enda i hela världen som går över tiden, och som att bebisen inte vill komma. Alla andra föder tidigt. Men inte vi.
Usch, det är mycket tyck-synd-om-mig snack idag, men ni får ta det som det är... Annars får ni sluta läsa bloggen ;)
Känsla och verklighet går inte hand i hand som ni vet..



Jag försöker verkligen hålla tag i tacksamheten över att vi är gravida med en helt färdig och frisk underbar bebis. Att allt gått bra, och att vi nu är vid mållinjen.
Vill bara ha honom varm, liten och underbart doftande i min famn...


sjuk minigris

Hej hopp!

Här hemma är det sjukstuga.

Milton har sen i lördagskväll haft hög feber, ont i mage och huvud och idag har han varit kass i magen. Han ligger runt 40 grader när alvedonen går ur kroppen.
Riktigt kass tajming, BF för lillebror är imorgon, men som sagt kan man inte styra över sjukdom.
Man tycker så synd om honom, han är så ynklig och hjälplös.
Vill bara att han ska vara samma glada pigga och sprudlande kille. Trotset saknar man dock inte så jättemycket ;)

Hoppas så att han snart blir frisk så lillebror kan komma utan at vi behöver vara oroliga att han blir smittad av storebror..

Ny vecka.
Hoppas på att detta är sista veckan som enbarnsförälder..
Imorgon är jag fullgången. 40 veckor har gått. 9½ månad av bebis i magen har passerat. Galet. Det har gått fort. Men ändå såå långsamt... Känns som att jag varit gravid i en halv evighet.
Men nu är vi vid mållinjen.
Åh som vi längtar..


fredag

Hej gullungar!

Hoppas ni mår bra!

Här är det svullet, låååångsamt och jag är såå trött....

Orkade iallfall iväg mig tillsammans med Jimmy och Milton till Vellingeblomman en liten stund. Kände att jag abra måste utanför detta hemmets väggar, innan jag blir helt tokig!
Det var skönt att komma iväg en liten stund, även om det var jobbigt att röra sig.

På Vellingeblomman är Påskbyn i full gång. Där var supermysigt, massor med djur hade dom! Kaniner, marsvin och lamm med bebisar. Milton tyckte det var riktigt spännande.



Dock trodde han att alla ägg var bollar, och började kasta dom hejvilt.
En stund senare hörde jag världens största KLIIIIIRR!!! Jag hann bara tänka: Bara det inte var Milton!
Men joho då, visst var det min son.... Jag var en bit bort och såg inte det, men enligt Jimmy hade han haft sönder en gigantisk vas värd ex antal många hundralappar, och där var glas överallt.
jag gick inte bort och tittade, mina nerver och jag gick åt andra hållet.
Som tur var så slapp vi stå för vasen....
Ganska direkt efter det bestämde vi oss för att åka hemåt.
3 trotsutbrott senare satt vi äntligen i bilen...

Nu har vi nyss ätit, och Jimmy lägger nu busen.


Hoppas ni får en härlig helg!


vecka 40

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Jag: Ja, så var vi inne i vad som ska vara graviditetens sista vecka.
Jag hoppas innerligt att det är min sanning. Nu bara väntar och väntar man. Och så väntar man lite till.
Trodde jag skulle föda i måndags natt. Fick starka sammandragningar som gjorde rejält ont, och dom höll på mellan 21-01.
Jag lyckades dock somna ifrån det, och då försvann det.
Så störigt! Vill bara ha ut honom nu.. Gärna igår!


Imorgon ska jag mysa en stund med Linnea. Längesen nu! Ser fram emot det ♥


 




bulle i ugnen

Hej hopp!

Idag hade jag en mysig stund med Elin. Vi tog frukost på Espresso House och det var så mysigt. Efteråt följde hon med hem, hon ville så gärna se hur huset blivit.
Hon tyckte det var superfint, och jag blev så glad för dem orden! :)

I eftermiddags tänkte jag att det ju kunde vara gott och praktiskt att bjuda på hembakta bullar när folk kommer och hälsar på, efter det att lillprinsen anlänt hos oss. Så det blev 20 vaniljbullar och 25 kanelbullar. Mumma!



Idag har jag börjat få ont i rumpan , ochd et strålar ända ner i benen. Jobbig smärta, den går liksom inte bort. Och bebis känns så stor och när han bökar gör det ont.
Imorgon är det en vecka till beräknad ankomst.. Hoppas så att det inte är många dar kvar nu.


deppdag

Idag är jag inte alls på humör.

Känner mig faktiskt ganska nere. På grund av att lille fisen i magen inte verkar vilja komma ut någon gång. Det känns som att det aldrig kommer komma värkarbete som inte avstannar. Känns tungt just nu.
OCH JA - självklart är jag obeskrivligt tacksam för att vi är gravida med ett frisk vackert barn! Det handlar inte om det. Det är längtan efter honom som nu tagit sig an helt nya höjder, och därav känns det hela jobbigt att vänta...




Älskade älskling, skynda dig på nu ♥


vecka 39



Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Jag: Har väl inte direkt så mycket att tillägga... Är duktigt trött på att vara gravid nu. Vill ha honom utanför magen istället för inuti magen. Längtan är löjlig, desperat..


RSS 2.0
test
test