mysig dag

Hallå godbitar!

Idag har det varit en mysig dag.

Jag har varit hos min kära vän Linda, och hennes lilla dotter Alina. Jag hade med mig lunch, och lite kläder till lillan. Sötnosen sov nästan hela tiden då hon är en riktig nattuggla som är vaken till 5-6 på natten.
Men jag fick ge henne mat, och mysa med henne en stund, då hon var lite vaken iallafall.
Resten av tiden var det bara en massa vuxensnack... Supermysig stund!
Uppskattar verkligen vänskap som varat sen över 10 år tillbaks, har inte alls så många såna vänner kvar. Men det är något speciellt, när man känner varann utan och innan, och man behöver inte ens fundera på vart man har varann, och man har gått igenom otroligt mycket tillsammans, så alla fasader är bortblåsta... Lovely!



Så liten, så nätt, så FIN! ♥


Imorgon ska jag och Linnea iväg och köpa det sista till Vincent. Hoppas vi hittar allt jag behöver. Ser framemot morgondagen!

busig bebis

Ja, den där Vincent, han vet hur man bråkar och busar han!
Sen igår så har jag haft som stickningar, eller knivhugg "down under" om ni förstår vad jag menar. Känns som elektriska stötar ibland, och it ain´t nice! Det gör riktigt jäkla skitont, och när det kommer håller jag på att gå av på mitten. Det gör så ont att jag börjar gråta, och ibland skrika. I samband med detta fenomen, så får jag också mastodontsammandragningar. Magen blir stenhård, och jättestor.
Jag ringde in igår, och då sade hon att jag skulle försöka sova bort det. Jag lyckades somna ifrån det, men har vaknat inatt av sammandragningar.
Idag har det fortsatt med både stickningarna och sammandragningar. Det hjälpte heller inte att jag lade mig ner och vilade.
Ringde in igen, och dom sade att jag skulle komma in... Pust! Orkade egentligen inte, då jag med största säkerhet visste att jag skulle få åka hem igen. Men fick ju ändå åka in.
Dom gjorde kurvan (CTG) på mig, mätte hjärtljuden på bebisen och mina sammandragningar. Det var inte det lättaste! Vincent var fullkomligen sjövild, och flyttade sig minst 20 gånger under en timme, så dom fick inte direkt någon utläsningsbar kurva. När bebisen flyttar sig så mycket, så tappar ju maskinen hjärtljuden hela tiden.
Sammandragningarna var dock väldigt lugna... Och livmodertappen var opåverkad.
Fick bara förklaringen att dessa stickningarna kan bero antingen på att han sjunkit längre ner, och dunkar huvudet i bäckenet, eller att där en massa nerver i kläm. Kan också vara en mix av dessa två.

Så jag är hemma, safe and sound...

Börjar tröttna rejält på att åka ut och in nu... Självklart vet jag ju att han måste stanna inne ett par veckor till, för det mår ju han allra bäst av, såklart. Men nu börjar min själviska del tröttna rejält på att vara gravid, och jag skulle helst av allt bara vilja ha min lilla bebis här utanför, tryggt i min famn...
Om en månad får du gärna komma, lilla skatten...

Ta hand om er!

öroninflammtion

Jag har inte blivit av med det onda i huvud/öron/käke/tänder-regionen... Trots läkarbesöket i torsdags, så har det blivit bara värre. Idag har jag haft så ont att jag bara inte vetat vart jag ska ta vägen... Alvedon hjälper föga! Ringde sjukvårdsupplysningen som sade att det antagligen blivit en öroninflammation sen i torsdags, och att jag skulle åka till jourläkarcentralen.
Sagt och gjort. Jag trodde att där skulle vara tokmycket folk, coh att jag skulle få sitta där i ett antal timmar, men där var bara typ 2 stycken före mig, och jag fick inte ens vänta i 5 minuter på läkare. Efter max 10 minuter hade han konstaterat öroninflammation, och hunnit maila in recept på Kåvepenin till apoteket.
Sist jag tog Kåvepenin (när jag var garvid med Milton) fick jag nässelutslag över armar och ben, fötter och händer. Hoppas jag slipper det denna gången..

Har ni haft en mysig dag, fina ni?

fredag

Hallå sötnosar!

Allt bra med er?

Idag har jag fyndat kan ni tro. Var inne på Polarn o Pyret idag igen. Skulle ha nya strumpor till Milton, då han växt ur hur många som helst. Då hittar jag även skaljacka till honom. En helsvart för halva priset! Taget!! Har kostat 799 kr, men idag kostade den 399 kr. Toppen! Hade dessutom presentkort, så hela kalaset gick på bara 94 kr. Tackar tackar!

Efter det åkte jag till Willys. Dom har kampanjpriser på blöjor. Köp 3 betala för 2. Vi kommer ju liksom konsumera en hel del av den varan framöver, så tyckte det var lika bra att passa på nu. Köpte 3 paket till lillebror.
Igår tvättade jag Vincents kläder i stl 50. Så mysigt! Känns nära nu på något sätt. Känns så speciellt att hänga upp de här små bodysen och de små mysbyxorna på torkställningen... Jimmy trodde absolut inte att Vincent kunde få plats i de yttepyttesmå byxorna, enligt honom var de små dockkläder. Ja, de små pyrena är ju mindre än man tror...
Nästa vecka ska jag tvätta alla lakan, filtar och så... Lite i taget är bäst.

Ikväll ville jag överraska älsklingen med hans favortiträtt. Det blev inbakad fläskfile med svamp&lökfyllning, pommes och gorgonzolasås. SÅ GOTT!


fina matchande kläder till bröderna

Hej sötisar!

Idag var jag hos läkaren för mina öron. Men dom såg fina ut, inget att anmärka på. Läkaren trodde att jag bara spänner mig när jag sover, biter ihop käkarna, och därav har ont i huvud, öron och käkar. Jag var otroligt spänd i hela det partiet, samt nackpartiet. Jag känner själv att varje gång jag vaknar, så är mina käkar ihopbitna. Dock tror jag också att förkylningen satt sig i detta partiet, då jag har ont i öronen och käkarna under hela dagen, och inet bara när jag vaknar...

Efter läkarbesöket gick jag en runda på stan, och på Hansa träffade jag på barnens farmor och hennes syster. Vi strosade lite i barnaffärer, och på Polarn o Pyret så hade dom fått in superfina vårkläder. Det fanns matchande body och tröja till både liten och stor. Man fick köpa en body och en tröjs, och fick då ett par jeans för halva priset. Kanon!



Det blev fina matchande strumpor till liten och stor också, och Milton fick ett par nya baggy jeans, som bilden ovan, dock en ljusare stentvätt än dom på bilden.

Hoppas ni haft en mysig torsdag!

v 34

Hej hopp!

Jag mår fortfarande inte bättre... Har nog ingen feber, men förkylningen sitter den ska! Jag är så trött, så ni anar inte. Klarar knappt av att laga mat ens. Har sjukt ont i öronen och käkarna och tänderna också, så ska söka vårdcentralen imorgon bitti.

Idag går vi in i vecka 34, här kommer en sammanfattning av den veckan samt en magbild.


Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.


Jag: Jag har ju en hel del förvärkar, som ni redan vet. Får precis sådär som det står om, att jag får svårt att andas och blir väldans andfådd, även om jag bara ligger i soffan. Det går över på ca 30 sekunder, men det kommer ofta. Magen blir alldeles hård och det knyter sig.
Jag är lugnare nu, än innan ultraljudet, men det är ändå en liten uns av oro. Det vore väl konstigt annars? Det är ju vad föräldraskapet handlar om, har jag förstått.


förvärkar

Hej raringar! ♥

Här är det fullt ös på min lilla livmoder kan jag säg.
Har haft förvärkar sen i lördags, med 15 minuters mellanrum. Ringde in igår kväll, och jag skulle komma in direkt. Jimmy fick skjutsa in mig, men jag fick själv gå in, eftersom Milton var hemma och sov, detta var ju vid 21. Fick ett rum direkt, dom kopplade upp mig på CTG (en apparat som mäter värkar och barnets hjärtslag). Fick ligga där ca en timme, och jag hade små värkar var tredje minut, och starkare värkar var femtonde minut.
Sen tog de blodtrycket som var kanon, 120/70. Jag fick lämna urinprov, som visade 3+ på infektion, så de skulle skicka den på odling. Svaret kommer om ca 4 dagar. Läkaren undersökte mig, men jag hade inte öppnat mig något.
Fick åka hem vid 23.30 men jag har haft förvärkar hela natten och nu på morgonen också.. Tog nyss en varm lång dusch, och nu har jag inte kännt något på en stund. Dock är jag riktigt trött, och tung i kropp och huvud...

Får se hur detta utvecklar sig helt enkelt.. Bara att avvakta. Lilla miniprinsen får gärna stanna inuti magen iallafall 3-4 veckor till, sen är han mer än välkommen. Då kom ju storebror, och det var helt perfekt! :)

Åh no.. Nu börjar värkarna igen... Kul jul!


Magen och jag igår på KK :)


lördag

Hej sötnötar!

Imorse när vi vaknade åt vi frukost, och hoppade sen in i bilen.
Milton skulle till mormor och morfar. Nu när jag är sjuk, Jimmy är halvkrasslig - plus att han måste jobba på med huset om det ska bli klart innan baby V kommer, så behöver jag verkligen avlastning. Mamma och pappa skulle möta oss på halva vägen, och där bytte vi bil.
Överlämningen gick kanonbra, han verkade bara tycka det var skitskoj och spännande.
Så nu ringde jag dom nyss (för tredje gången) och han ville inte ens säga godnatt till mig. Han hade absolut inte tid för sin trista mamma, haha!
Det är tomt och tyst här hemma. Känns konstigt utan honom. Men visst - jag ska inte sticka under stol med att det är välbehövligt med en liten paus. Att få vila när man vill, hur länge man vill.

Jag är något bättre idag än igår. Jag klarar att vara uppe lite längre stunder idag. Känner mig inte lika febrig. Men jag har väldigt ont i käkarna, tänderna och upp i öronen. Lock känns det som att jag har. Näsan är fortfarande fylld av äckligt snor ;) och halsen är tjock.

Jag är dock så lycklig.
Sen igår har jag gått som i ett lyckoochtacksamhetsrus. Innan ultraljudet var jag så orolig, för lilla skatten i magen. Att något skulle vara fel, eller att något skulle hända, att drömmen skulle kunna gå i kras, eller att vi skulle snubbla på målsnöret, nu när allt är så nära...
Men efter att vi fått se honom igår, och fått bekräftat att allt ser så toppenbra ut med honom, så är jag helt lugn. Jag är helt övertygad om att det kommer gå bra, vår lilla miniprins kommer komma ut till oss, alldeles sådär perfekt, oskyldig och vacker som bara en bebis kan vara.
Gud har fantastisk omsorg om oss. Tänk att vi får vara med om detta, ännu en gång. Livets mirakel. Det är otroligt stort, och mäktigt.


Hoppas ni får en mysig lördagkväll!

ultraljud & storebror

Hej allihop!

Igår när vi hade hämtat Milton från dagis, så dröjde det ca en timme, sen bröt helvetet lös. Han fick fruktansvärda smärtor i öronen, och bara skrek som en stucken gris.. Han skrek oavbrutet från 18-22. Vi åkte in till Barnakuten, men fick där beskedet att det inte är lönt att vi stannar, då man inte ger barn över året antibiotika mot öronvärk längre. Ingen som ens tittade på honom... Vi fick rådet att smärtstilla istället. Jaha?!
Åkte hem, gav honom alvedon, men inte hjälpte det... Han fortsatte skrika etter värre. Inget vi gjorde hjälpte. Vi fick inte ta i honom, inte sjunga, han ville inte sitta upp, inte följa emd ner i soffan...Ingenting. Stackaren var ju helt matt och ville ju egentligen bara sova, och slippa det onda. Klockan 22 kunde vi äntligen ge honom en Ipren. efter det lyckades han somna.. Sov sen till kl 03, då Jimmy gick in till honom, och då somnade han direkt igen. Imorse hade jag ställt klockan på 08, så jag kunde få en tid till honom på vårdcentralen. Det fick vi, kl 1145.

Vid 09 fick jag väcka mina killar, då vi skulle skjutsa Milton till farmor och jag och Jimmy skulle på ultraljud för lillebror kl 1030.
Imorse verkade han inte alls ha ont, han var lika pigg och glad som vanligt, men vi beslöt oss ändå för att kolla upp det. Tur var väl det, för han hade öroninflammation på vänster öra. Vi fick utskrivet Kåvepenin till honom.

Ultraljudet gick iallafall kanonbra!
Vi har ju haft en hel del ultraljud, om man räknar med både Milton och nu lillebror. Så vi har träffat en del olika barnmorskor, och en av dom är vår absoluta favorit. Hon har vi haft 3 gånger, och även idag. Vi blev överlyckliga när vi såg att det var hon som skulle ha oss även idag!
Allt såg bra ut med miniprinsen, och vi fick så superina bilder, och han är så superdupersockersöt!!
Han vägde 2002 gram idag, och är beräknad att väga 3400 gram ungefär.



Vår älskade älskade bebis Dan Vincent Elmström

Jag är fortfarande helt under isen. Inte det minsta bättre.. Hoppas på en snar bättring.

Ha nu en underbar helg!


helt under isen

Ja, nu är jag helt under isen mina vänner! Så här sjuk har jag inte varit på riktigt länge! Men jag ska inte klaga, för denna graviditeten har jag haft ett dunderbra immunförsvar. Mycket bättre än när jag inte är gravid. Då får jag allt, verkligen! Men sen jag blev gravid har jag bara haft en förkylning. Men nu har jag fått en riktig influensa. Feber, ont i halsen, näsa som tokrinner och jag har värk i hela kroppen, och i tänderna... Orkar inte ens vara uppe, bara ligger. Men inte kan jag sova för det.
Lilla Vincent lever rövare precis hela tiden, och nu är det inte vänliga små buffar, nej nu snackar vi kullerbyttor! Skithärligt, såklart. Men jag blir såå illamående! Men jag är såå glad att han visar sin existens. Nu längtar jag så mycket efter att bli tvåbarnsmamma!! Det känns stort. Mamma till t v å barn. Vid 26 års ålder. Inte helt illa pinkat eller? =) Om bara några veckor, någon månad, kommer jag och Jimmy har pluralis i barn. Vi kommer kunna säga "ungarna".. Vi kommer kunna säga "barnen", vi kommer kunna säga "Tar du Milton, så tar jag Vincent"... Det känns knasigt, men ack så underbart! Vår dröm håller verkligen på att uppfyllas.



Vecka 33

Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.


mamma mu tar över!

.. Ja nu tar jag över influensan. Milton har med varm hand överlämnat den åt sin lilla mamma. Tack älskling! ;) Jag är toktung i huvdet, värk i tänderna, stopp i näsan och halsont. Känns som att jag har feber också, fryser och är varm om vartannat.

Milton har idag bara haft ytterst lite feber, 37,8. Men imorgon får han vara hemma ocskå iallafall, för återhämtning och förhoppningsvis en feberfri dag. Han är nästan hel sig själv nu, och den charmiga trotsen börjar återkomma med besked.

Jag har laddat upp med nässpray, panodil, halstabletter... Hoppas att det kan förkorta tiden jag är krasslig.

Så, nu har jag gnällt färdigt! :)

Har ni haft en härlig dag?

Puss!

dipp idag igen..

Ja, och så efter en jobbig natt med ca tusen och en uppvak från Milton med en tapper pappa som tog allt i vanlig ordning, så sov vi till 9.20. Febern var tillbaks, han har haft närmre 39 grader hela dagen. I eftermiddags när han vaknade efter 1½ timmes vila, var han såå ledsen, och ville bara sova hela tiden... Då fick han en alvedon, och blev betydligt piggare på den. Med resultatet att han inte kan somna nu på kvällen... Suck! Jag har legat där nu ca en timme, och nu har Jimmy tagit över, då mitt tålamod är slut på alla reserver. Det skulle drickas vatten, det skulle kissas, det skulle bajsas, det skulle snytas näsa, det skulle ha filt istället för täcke, dörren skulle stängas, jag vet inte allt!!
Hoppas innerligt att febern är borta imorgon...

Hoppas ni haft en skön dag!

bättre idag

God kväll!

Idag har Milton varit lite bättre. Feber har legat runt 38 hela dagen, men nu på kvällen låg den på 37,4. Så skönt! Han fick en stolpilla iallafall, mest för att dämpa smärtan, om han har ont någonstans.

Han har i flera veckor klagat på att han har ont i magen, när han äter frukost mest. Nu när han är sjuk, får vi höra detta oftare. Jag tror vi måste söka för det, men är ganska skeptisk i min tro, att vi blir tagna på allvar. Det kan ju absolut vara så, att han bara säger så när han ine vill äta mer, men tänk om det skulle vara något? Då skulle man aldrig förlåta sig själv, om man inte trodde honom...

Nu har han precis somnat. Hoppas på en trygg natt för honom, utan uppvak. Så han kan få återhämta sig efter denna persen.
Så fort han får hög feber, så kräks han. Så även igår, när febern överstigit 40 grader... Men det var bara slem som kom upp.
Både jag och Jimmy har kräkfobi som heter duga, jag är värst, och blir absolut livrädd så fort ordet Calisivirus nämns. Så när han då kräktes igår, fick jag panik. Helt vettskrämd för att få kräksjukan... Vi har fått den 3 gånger, hela familjen sen Milton föddes, och när jag får den, så svimmar jag alltid. Jag gör det varenda gång, och två gånger när jag är på toan, och har slått mig rejält illa, då jag faller handlöst ner på klinkergolvet. Det har blivit rejäla blåmärken båda gångerna.
Med tanke på att jag nu dessutom är gravid, blir jag extra rädd om det skulle hända om jag får kräksjukan. Man har ju en liten inuti sig, som man också måste skydda nu.
Men tack gode Gud, så har han inte kräkt något alls inatt eller idag. Det var bara febern som var boven, tack och lov!

Nu är det snart veckans, säsongens, årets höjdpunkt här hemma! Vi är nämligen fanatiska beundrare och fans av Solsidan! Idag börjar så äntligen Säsong 2!! Wee!!!

sjuk liten minigris

Vår lille mingris är sjuk.
Han fick feber i torsdags kväll, och har idag varit runt 40 grader, även med alvedon i kroppen. Tog tempen nyss och nu var den uppe i 40,5. Då var det ändå en kvart kvar av den gamle alvdonen. Det brydde jag mig inte om, utan gav honom en ny supp. Hoppas den får ned febern. Vid 16 gav jag honom flytande alvedon, men en del spottade han ut, så det är så svårt att veta hur mycket han fick i sig... 
Man är inte kaxig när ens barn är sjuka.. Dom är helt plötsigt så himla små, och hjälplösa. Förutom febern är han superduperförkyld. Svårt att veta när man ska åka in med honom tycker jag... Får avvakta och se vad suppen gör med febern nu...

Mina föräldrar är här idag. Nu ligger mamma uppe hos honom, han frågade efter mormor specifikt. Så skönt att han känner sig lika trygg med henne, som med mig. Det är den personen som är jämlik med mig, när inget annat funkar, så funkar alltid mormor eller mamma. Speciellt skönt nu, när man är höggravid.

Vincent är en riktig buse idag. Han trycker mot bröstkorgen tror jag, känns precis under brösten. Det känns verkligen kan jag säga! Gör inte direkt ont ont, men det är svårt att hitta en skön ställning att sitta, ligga och stå i, för det känns som att man är full av baby precis överallt. Känns som att hur man än gör, så klämmer man honom på något sätt.

Ha en mysig lördag, vänner!

längtan

Nu längtar jag väldans mycket efter min lilla bebbe.

Min käraste vän Linda och hennes man Danne fick i onsdags sin älskade lilla dotter Alina. En liten jänta på 3025 gram och 47 cm lång. Helt underbart söt, och hon var beräknad 21 januari, 6 veckor innan mig. Nu, när de fått sin bebis, blir det hela så verkligt, att det faktiskt inte är så himlans lång tid kvar för oss. Jäsningen är faktiskt snart klar. Men när man tänker på det, så känns ju 2 månader TOKLÄNGE! Jag hoppas bara att det ska gå snabbt, samt att jag slipper gå över.
Läste en annan mammablogg nyss, och läste om en kräkincident som hände i bilen. En kräkincident av måttet kaskad de lux. Den stackars mamman hade fått torka och torka och åter torka! När jag läser detta finner jag mig själv sitta och le, och tänka: "Åh jag längtar tills jag får torka kräk från Vincent."
Är man knäpp då? En aning skulle jag gissa... Men det visar bara på hur otroligt stark min längtan är!
Går in varenda dag på Miltons rum, och kollar på alla kläder jag köpt till lillebror. Dagdrömmer om hur jag sätter på honom alla söta bodies, och mysbyxor, och om hur liten han kommer vara, liggandes i de söta kläderna, sprattlandes.

Åh, käraste livmorder, käraste Vincent eller Gud, vem det nu än är som bestämmer när förlossningen ska starta; Låt det gå fort tills dess! :)

vecka 32 och förtydligande av mitt förra inlägg

Vecka 32

Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Jag: Jo, tack.. Andfådd är jag nog. Haha! Vissa dagar är det som ett helt gympass, bara att ta sig upp ur sängen. ;)
Och att ligga på rygg är inte att tänka på längre.. Iallafall inte mer än ca 1 minut. Då blir jag väldigt illamående och det går bara inte.
Nästa fredag ska vi på tillväxtultraljudet.. Längtar som en tok!



Sen måste jag förtydliga mitt förra inlägg...

Jag personligen älskar amningen, och tycker att den varit en väldigt positiv och underbar upplevelse för mig. Det funkade kanonbra med Milton, och jag hade aldrig några bekymmer med den, såsom tunn mjölk, mjölkstockning eller liknande. Allt funkade smidigt, och just därför älskade jag nog det så mycket som jag gjorde. Jag hoppas innerligt att det kommer fungera lika bra med lillebror, men är också fullständigt ödmjuk inför det faktum att det kanske inte kommer funka lika bra eller smidigt denna gång.

Däremot är jag helt på det klara med att det inte är optimalt för alla andra att amma sina barn. Av olika anledningar. Man kanske inte har tillräckligt med mjölk, barnet kanske inte har fått till rätt sugteknik, barnet kanske inte blir mätt, eller så vill man kanske bara inte. Det har jag full respekt för. Alla är vi olika, och tack gode Gud för ersättningsmjölk, att det alternativet finns. På grund av det kan man ju faktiskt själv välja huruvida man vill amma sitt barn eller ej.

Det jag reagerade på igår, var att dessa två mammor var så otroligt burdusa, hårda och nonchalanta i sitt sätt att tala om sina ofödda barn. Som om amning var något äckligt, och jobbigt. Att det var som att få barn, det var bara något man gjorde för statistikens skull. Inte för att man vill uppleva den största kärleken av alla, att få ett eget fantastiskt barn. Och att söner var bara en jobbig liten unge. Flickor var det enda som dög. Pojkar var en så himla stor börda.
Det var nog mer deras attityd, och det faktum att man så ohämmande och hårt bara framför sina innersta och privata åsikter, så inför helt nya människor, som jag reagerade på, mer än deras faktiska åsikter. Det ligger så långt bort ifrån mig själv.

Med det sagt, hoppas jag att ingen tagit illa upp, eller att jag åtminstone gjort det klart att jag har största respekt för hur man vill göra med sitt eget barn. Det har varken jag, eller någon annan med att göra, oavsett om åsikter eller synsätt går totalt isär.

vild vince i magen

Hallå sötnosar!

Vincent är en riktig vilding idag!
Han har hållt på och sparkat konstant sen inatt. Och jag menar verkligen konstant. Utan avbrott, och snart har det hållt på så i ett dygn, hihi! Helt crazy. Aldrig upplevt det på det viset innan. Men riktigt fräckt, och mysigt! Han kanske sover gott inatt då, kan man ju tänka... Tänk er själva, att hålla på och ha intensiv gympa i ett dygn, utan avbrott... Jag hade deckat sen länge, haha!
Undrar bara om han sover under tiden något också? Det måste han ju nästan göra, tycker man! Man tror ju annars att när dom rör på sig så är dom vakna och när det är stilla så sover dom. Men så behöver det ju inte vara.

Idag började vattengympa för rörelsehindrade tjockisar (aka gravida med foglossning) igen, efter juluppehållet. Det var riktigt skönt att få röra på fläsket igen. Men Gud vilka freaks som börjat där nu. Riktiga miffon haha! Där var en som sade att hon absolut inte ville amma, pga att hon ville behålla sina tuttar för sig själv, dom ville hon minsann inte dela med någon unge inte... Men snälla, tänkte jag abra, varför då skaffa barn om man tänker så? Jag kunde inte hålla tyst, så jag sade högt och tydligt: Jag älskar att amma! Och Anny sade lika högt: Hoppas jag kan amma lääänge denna gång... Då blev hon tyst! Så ball!
Och en annan pratkvarn, även hon ny sade... Ååååh, jag väntar en flicka till! Jag är såå glad, jag vill bara ha flickor, vill absolut inte ha pojkar. Flickor är såå mycket enklare än pojkar!! Anny (mamma till 2 pojkar och en flicka) sade: Nej, där har du helt fel. Du har ingen aning om vad du ger dig in i... Haha, så kul att hon sade det!
Nej det var riktigt konstiga prickar som tillkommit i gruppen nu sen den nya terminen...

Efter vattengympan åkte jag och Anny till det nya pastastället vid Mobilia för att möta upp fina Linda och Camilla, även dom har gått på vattengympan innan, det är där jag lärt känna dom. Båda två fick barn nu i december. Så två stycken nykläckta bebbar fick vi mysa med idag! Så underbart söta båda två!


Lille Emil             Lilla Nellie


Hoppas ni haft en mysig dag!


Här kommer en bild på världens trotsigaste Milton, som vi älskar gränslöst mycket!


I lördags: Bullfrukost med Nutella.. Det är livet det!


jobbig fredag

Ååååh vilken jobbig dag!

Milton är trotsigare än trotsigast!!! Jag är såå trött på att skrika, säga till, tjata, och gnälla på honom... Det enda jag hör är mig själv säga: NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ och åter NEEEEEEJ!!!!! Kan man få time out som mamma?! Nej, trodde väl inte det... Jag skulle iallfall uppskatta gult kort nu... Det är verkligen påfrestande när dom har sina perioder. Och nu är det värre än nånsin... ALLT vi gör är katastrofalt fel, och även om vi gör helt tvärtemot som vi gjorde från början, då han först blev arg, så är det också fel... Gaaah jag blir tooookig!!! Han får utbrott på utbrott på utbrott.... Måtte detta vända snart!

Nu sover han, och tack Jesus för det! Men när han väl då somnat så är man så trött och så slut att man bara sitter som en zombie i ett hörn... Psyket nästa eller? ;)

Idag har jag börjat måla Miltons spjälsäng, som nu ska bli ärvd av lillebror. Den var björkfärgad från början, så även skötbordet. Nu har den blivit vit. Jag gjorde första sprutningen, sen så slipade och sprutade Jimmy det sista. Men jag är jäkligt stolt över att jag gjort det mesta. Aldrig gjort något liknande innan. Det kommer bilder när den är bäddad och fin, och när skötbordet också är färdigt.

Vi köpte även vagga idag. Hittade en jättefin på Blocket, vit i trä. Kostade bara 200 kr. Begagnad och lite skranglig, men min händige man kan nog få den stabil igen.



Nej, lite fruktsallad och keso kallar nu...

Puss

på trettondag jul åker julen ut!

... ja, jag vet att det heter på Tjugondag Knut åker julen ut, men här hemma är det ovanstående mening som gäller.

Nu vart jag så galet trött på julen, att jag inte kunde hålla mig längre. I eftermiddags fick jag ett ryck, började klä av granen, ta undan allt pynt, damma av alla lampor och fönsterbrädor och fram med allt det vanliga igen. Det var helt underbart skönt! Nyss hjälpte Jimmy mig att hotta ut granen också.
Nu längtar jag bara efter nya fina blommor, ljusrosa eller vita skall dom vara... Men först får mina julstjärnor blomma färdigt, har inte hjärta att slänga levande blommor. Vi fick även en jättefin nyårsblomma av våra gäster på nyårsafton, bestående av en lila hyacint, en liten en och någon annan röd blomma. Den har nyss slagit ut, och doftar underbart! Älskar hyacinter!

Igår gick vi in i vecka 31. Nu hoppas jag att det ska gå lika snabbt till vecka 40, som det har gjort mellan vecka 20-30. För den tiden har sprungit iväg. Imorgon är det två veckor till det efterlängtade tillväxtultraljudet. Längtan är total! ♥

Vecka 31

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.


glukosbelastning

Idag har jag varit på glukosbeslatning hos min barnmorska. 7.45 befann jag mig på MVC och skulle dricka den fruktansvärda sockerlösningen. Jag hade med mig en citron, men det hjälpte knappast. Fem minuter har man på sig att dricka ett stort glas på ca 50 cl. Man mår rejält illa men det går ner.

Efter en stund fick jag komma in på kontroll på bebisen. Hon kollade SF måttet, som fortfarande är lite över den genomsnittliga kurvan, jag ligger nu på 29 cm. När hon skulle kolla hjärtljuden får man ju ligga på rygg, vilket jag absolut inte klarar av numera. Jag mår så fruktansvärt illa när jag gör det, och som kronan på verket hittade hon inte hans hjärtljud. Han var så otroligt vild, och bokstavligen hoppade och skuttade omkring inne i magen. Han var inte alls sammarbetsvillig. Tillslut höll jag på att svimma, och det såg barnmorskan, och hon fick snabbt över mig på sidan. Hon prövade att kolla hjärtljuden när jag låg på sidan, och då gick det äntligen. Han låg på ca 135 slag i minuten. Han ligger med huvudet neråt, och dunkar ju stora delar av dagarna huvudet ner i bäckenet. Men ännu är han inte fixerad, men jag gissar på att det kommer snart.

Strax innan 10 var det dags för glukoskontrollen. Det låg jättebra, ett värde på 4,9. Det är jättebra, lågt och fint. Jag fick beröm på hur fint jag skött min kropp.

Så det var skönt att veta!

förberedelser

Hej finingar!  ♥

Hoppas  ni haft en fin och lugn start åp nya året.

Jag är så otroligt trött igen, och jag vet precis varför. Jag har glömt ta mina järntabletter sen innan jul, och det får jag sota för nu. Magen är gladare och mer aktiv, men tröttheten är absolut förlamande. Så jag har börjat at dom nu igen, men det ju sin lilla tid innan man får energin tillbaks.

Tänkte skriva en kom-ihåg-lista för mig själv, vad vi behöver köpa till lilla bebis Vincent. Snälla Linnea ska följa med mig och handla det sista, det blir väl någon gång i februari skulle jag tro.

♥ Skötbädd
♥ Spjälskydd
♥ Amningsfåtölj
♥ Blöjor
♥ Tvättlappar
♥ Påslakanset till vaggan, och båda vagnarna
♥ Kudde och täcke till spjälsängen 

Kan inte komma på något mer just nu... Men har säkert glömt något. Kommer väl på det så småningom..

Puss på er!





välkommen år 2011!

Ja, då var det 2011 nu, mina vänner!

Vi firade av året i goda vänners lag. Vi hade Linnea & Andre, Sebastian & Malin med tillhörande ungar här hemma. Vi hade beställt supergod mat från en restaurang, och vi hade en underbart skön kväll med soft häng, mycket barnjoller och härlig stämning.




Toast Skagen             Helstekt oxfile med bea   Tobleronepannacotta

Macaroner till kidsen ;)


Alla barnen: Kaylee, Milton, Julia och Jamie


Min goda frusna cheesecake


Sångstund med pappa Sebastian


Lite lagom runda under fossingarna!


Och så kom 12-slaget äntligen! Gott Nytt älskade vänner!


Vi hade ett underbart slut på 2010! Kvällen var väldigt lyckad. Maten god, barnen snälla och glada, sällskapet fantatsiskt! Jag kände en sån lycka och tacksamhet över att ha funnit så fina vänner, att ha en sån otroligt fin man, att ha en så fantastisk son, och ännu ett mirakel i magen, som snart är färdigbakat.

Nu ser vi fram emot ett nytt, helt magiskt och fantastiskt år med allt vad som komma skall. Vi tar oss an, och välkomnar alla möjligheter, utmaningar och välsignelser. Detta är ett nytt, orört år med massor av överraskningar.

Det här är vårt år, Vincents år.
Vi längtar så ofantligt mycket efter dig gubben. Du är så obeskrivligt älskad redan från första stund. Nyfikenheten om dig bara växer för var dag. Det är helt otroligt att vi nu snart är i mål, och att jag fått bära just dig i min mage. Jag vet att det var menat att just DU skulle komma till oss. DU är menad att vara en solstråle i vår familj. Du kommer med ljus, och du kommer med seger. Just därför valde vi namnet Vincent till dig, som betyder just segrare. För DU är vår seger. DU är svaret på våra böner, våra tårar och vår kamp och strävan efter ytterligare ett barn. Ord finns inte, för att nog beskriva hur efterlängtad, önskad och älskad du är från första stund. Jag fullkomligt älskar att känna dina rörelser, dina sparkar och dina buffar var dag.. Jag älskar att dagdrömma om det kommande livet med dig i vår familj. Jag älskar att visa upp min mage, jag älskar när folk vill känna dina sparkar. För jag är stolt över dig, redan nu. Jag vill visa upp dig för hela världen, redan nu.
Jag älskar dig, mitt barn!


RSS 2.0
test
test