glad påsk!

Glad Påsk på er finingar! ♥

Här har vi haft det ganska tufft ett tag nu...

Vår lille griseknoe (Vincent) blir ju aldrig frisk...
Han har såna problem med sin andning. Vi har varit in och ut på sjukhus de sista veckorna. 5 gånger har vi vair på barnakuten,pga att han verkligen inte får någon luft, och sista gången blev vi inlagda.

Vi hamnade på BKE, BarnKirurgiska Enheten. Där fick vi träffa tre olika läkare, en barnläkare och tv öron-näsa-hals-läkare.
Dom gick ner med fiberoptik kamera på honom. In genom näsan och ner i halsen. Den högra näsgången var helt normal, så också svalg och hals. Däremot är den vänstra näsgången mycket trång. De fick vara två erfarna läkare som fick kolla med fiberoptiken, och ända såg de inte helt.
De dom såg var dock goda nyheter.
Det är nämligen ingen permanent missbildning.
Detta kommer med största säkerhet växa bort när han blir ca 3 månader.

Det han har, är en förträngning i vänster näsborre, plus att brosket är för mjukt, plus att hans struplock ställer sig upp så de slår i när han skriker.
Detta resulterar i att han får andningsproblem och problem med att äta.

Det finns dessvärre inte mycket man kan göra för honom på sjukhuset... Vi fick stanna ett dygn, iom att han tappade i vikt, och hade så svårt med andningen.
Vi ska ha tät uppföljning på honom, för atts e att han går upp i vikt. Vi var på BVC i onsdags, sjukhuset igår, vi ska tillbaks till sjukhuset på tisdag och BVC på onsdag.
Känns bra, och tryggt.

Allt vi önskar, är bara att vår minsting ska få må bra!
Han (och vi) har haft en tuff start, och all oro överskyler stundvis oss från att bara kunna njuta av familjens nytillskott. Nu hoppas vi att detta snart ska ordna upp sig.

Idag har vi varit på påskmiddag hos mina föräldrar.
Supergod mat, härligt sälskap, vackert väder och äggjakt für alle. Myspys!

Nu vill liten kille ha mat!


en gång i veckan...

... hinner jag uppdatera denna urusla blogg. Helt galet. Men så är livet nu.. Sitter och ammar jämt jämt jämt. Och när jag inte gör det så försöker jag trösta en ledsen pojke. Och sover han så försöker jag då städa vårt arma hem som verkligen halkar efter här hemma pga vår nya lilla familjemedlem.

Idag fyller han fyra veckor. Crazy! På tisdag blir han en månad.
Tiden går verkligen undan.
Vår prins växer så det knakar. I måndags vägde han 4795 gram. Gått upp 400 gram på en vecka!
Denna vecka har vi börjar använda stl 56 så smått. 50 passar fortfarande, men är för korta i armarna och byxor som har fötter är också för smått.

Nu har jag kört mjölkfritt i 3 veckor, men vi har inte märkt någon markant skillnad. Han skriker och har kramp i magen ändå. Så idag har jag infört mjölkprodukter lite varsamt igen. Får se hur det utvecklar sig.



Hoppas ni mår bra sötnosar!


helgen

Hejsan!

Ännu en ny vecka är här...

Tiden går så hiskeligt snabbt nu för tiden, och datorn hinns inte med för fem öre. Särskilt inte på kvällarna, för då kör vi amningsmaraton här hemma.

I helgen har vi haft finbesök.
I lördags kom först Sebastian, Vincents blivande gudfar. Han träffade Vincent för första gången i lördags. Tror allt att det var kärlek vid första ögonkastet, och man kunde klart se allvaret Sebastian kände över att hålla ett sånt litet barn för första gången. Kärlek!

Efter en stund kom även fina Sandra hit på besök. Hon kom utan man och barn, så vi två kunde sitta och snacka ifred om barn, graviditet, förlossning och trots. Hennes Leopold är född dagen innan Milton, så man går ju igenom samma perioder med barnen ungefär samtidigt.
Hon hade med sig så fina presenter! Jag fick världens finaste och största bukett blommor, helt ljuvliga! Milton fick ett påskägg fyllt med godis och lille Vincent fick en jättefin vagnleksak. Tack snälla snälla du! ♥

Igår kom mina föräldrar och min mormor på besök. Det var mormors första träff med Vincent, och hon tyckte han var helt bedårande. Känns kul att få kunna gett henne två barnbarnsbarn, känns speciellt.

Vincent somnade kl 1030 igår förmiddag, och vaknade inte förräns vid 17, och då fick jag tom väcka honom. Snacka om att han sover bra ute i vagnen! Inne vaknar han mycket snabbare.
Igår kväll somnade han vid 2130, och vaknade inte förräns vid 05 igen för amning. Dock var han sen vaken till 07, men vad gör det när man som mamma sovit 6 timmar i sträck?!

Nu sover han igen i vagnen där ute, och har gjort sen kl 10.
Vi har varit på promenad i Pildammarna, så skönt!


Lite bilder från gårdagen..


Mormor och Vincent


Mys mellan morfar och Milton i vårsolen


barnakuten mm...

Halloj!

Igår så orkade lillfisen knappt äta någonting. Den annars vanligt storätande killen som vanligtvis har matpass på 1-2 timmar/gång har nu bara matpass på 5-20 min/gång, sen somnar han... Han låter dessutom väldigt besvärad i andningen när han ska äta, och även annars också.
Därav åkte jag in med honom igår kväll till barnakuten.
Väl där så var där kaos. Väldigt många väldigt sjuka barn. 5-6 barn som inte kunde andas själva. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva sitta där hela natten och vänta på att en läkare skulle titta på honom...
Efter 3 timmars väntetid sade jag ifrån att jag gärna ville komma tillbaks på morgonen istället. Dom tog då en vikt på honom, och lillkillen hade gått upp 200 gram på bara 2 dagar! Helt galet, nu väger han 4500. Uppenbarligen har jag grädde i boobsen även denna gång!

Vi återvände imorse vid 10. Han var då rejält rosslig och snörvlig. Innan klockan var 1030 hade en läkare redan undersökt honom. Hon ansåg att han behövde inhalera adrenalin. Detta ghordes två gånger, och efter det lät det mycket bättre. Vi fick åka hem och nu är det bättre.
Skulle det förvärras igen skulle vi återkomma direkt. Imorgon har han ju varit sjuk i 10 dagar...
Hoppas så att han nu ska bli bara bättre. Vår lille prins!

Idag har jag känt för första gången sen Vincent föddes, att jag har behärskat 2barnsmammarollen helt okej. Jag fixade sjukhuset med lillprinsen själv, sen hämtade jag Milton på dagis. Efter det tog jag båda barnen i dubbelvagnen och gick till Coop och handlade.
Kanske låter som små enkla saker, men för mig som upplevt de två första veckorna som väldigt omvälvande och stundvis väldigt jobbiga, så känner jag mig faktiskt ganska stolt och lättad.

Angående att jag gått över till mjölkfri kost för att skona lillkillens mage, så är jag förvirrad.
Tycker nämligen inte jag märkt samma markanta skillnad, som jag gjorde med Milton.
Jag har hållt mjölkfritt nu i 1½ vecka, och sen några dagar tillbaks har jag även börjat med Minifomdroppar. Inte förräns jag började med dom tycker jag att det blev en märkbar förbättring.
Så fort jag började med dom, så blev han märkbart lugnare.
Nu tycker jag dock det är svårt att veta om det är just dropparna som gjort hela skillnaden, eller att det är först efter en vecka som mjölkproteinet lämnat kroppen, och att det först då märks skillnad på mjölken.
Åh vad svårt!
Får väl kanske testa att äta icke mjölkfri kost en dag och se vad som händer... Ska fråga om lite råd på måndag, då vi ska till BVC.


Vår ögonsten på sjukhuset tidigare idag


uppdatering

Hej hopp!

Förlåt för urusel uppdatering här på bloggen....
Man hinner bara inte! Har inte suttit vid datorn på hundra år känns det som. Man går in snabbt via mobilen ibland, medans man ammar, mer hinns det inte med.

Här hemma har verkligheten hunnit ikapp. Så också tröttheten och utmattningen. Vissa dagar är jag totalt slut!

Jag har drabbats av migrän, som kommer nästan varje dag nu.
Det börjar med att jag förlorar synen, ser bara en massa diamanter, och alla konturer försvinner, och jags er inte vart någonting slutar eller börjar. Efter det får jag världens spängande huvudvärk. Det håller i sig några timmar åt gången. Det är nog det som tar ut mig mest av allt. För att fixa vardagen trots detta, har jag fått utskrivet citodon. Hoppas så det ska släppa snart..

Man önskar att man på en gång kunde vara den mamman som orkar allting, som alltid är pigg, snygg, smal och fräsch, som alltid har tålamod och ett leende på läpparna. Den mamman som orkar med att alltid ha ett hus som är skinande rent, barn som är pigga och glada och en man som är lika nöjd.
Men verkligheten ser en anings annorlunda ut. Tvåbarnschocken har hunnit ikapp.
Hoppas dock att jag snart ska kunna axla rollen som tvåbarnsmamma helt och hållet!


Annars så växer lilleman. Han väger nu 4330 gram. Han ammar väldigt mycket hela tiden. Två timmar oftast i stöpen. Han går upp jättefint i vikt, så mjölken är det inget fel på.
Han använder dock bröstet som annat än matfabrik. Nappsubstitut är den också bra som! Försöker verkligen öva in napp istället, men det är svårt.

Han är så ljuvlig, vår lille kille. Så otroligt söt, go och mysig.

I helgen var min faster och hennes man här, Frida kom, och min familj. Så fullt hus.
Idag kom Frida igen och räddade mig.
Hon är verkligen GULD värd. Hon är så superfin med Milton, och han älskar henne. Det underlättar så otroligt mycket för mig.


RSS 2.0
test
test