Tunga dagar...

2018-02-22@20:23:28
Det är riktigt tungt nu. Vi har haft 10 veckor av pågående sjukstuga och still going strong. Vi har precis fått reda på Miltons diagnoser och det är mycket att smälta. Parallellt med detta så har Milton accelererat i sina utbrott. Han har börjat använda hemska ord emot mig och räcker även fuck you till mig.. Det har tagit hårt på mig och jag har haft flera dagar i rad där jag brutit ihop på kvällarna... Känner hur jag faller ihop mer och mer och hur tungt det är. 
Jag känner hur desperat jag saknar "den gamla" Milton. Ni som känner honom sen han var liten vet hur FANTASTISKT SNÄLL och genomgo han var! Han var så otroligt osjälvisk, varm, kärleksfull, ansvarsfull och lillgammal. ALDRIG att han nånsin klagade på när lillebror skrek, och det gjorde han mkt! Han berättade dagligen för mig hur fin han tyckte jag var, att han älskade oss, osv... Jag saknar min fina fina älskade pojke!!! Jag vet att han är där innerst inne, men diagnoserna är väldigt duktiga på att dölja honom. Det är en stor sorg 💔


Dålig respons

2018-02-22@20:10:56
Hej allihop!
Hoppas ni har en skön kväll! 
Ville kort nämna något...
Ni är ändå en hög människor som fått lösenordet till denna blogg. De jag gett lösen är dom jag trodde ändå bryr sig om oss, och har tagit för givet att ni inte bara läser av ren nyfikenhet. Anledningen till att jag har bloggen är av två anledningar; 1) att få ventilera mina tankar och känslor och 2) att få stöd genom det tuffa vi går igenom. 
När jag skrev om Miltons diagnoser så är det över 30 personer som läst och endast 2 kommentarer. Det är alltid samma människor som kommenterar. Men ni andra? Är detta bara en blogg ni läser för underhållning? Detta är en högst privat blogg där ni fått insyn i vår privata sfär. Ni har blivit tilldelade ett förtroende. 
Hade jag inte velat ha feedback och stöd hade jag valt att skriva dagbok istället... 😘

Återkoppling Bup

2018-02-13@17:23:32
Hej!
Idag har vi varit på återkoppling på Bup och fått veta vilka diagnoser Milton har. Han har blivit diagnostiserad med ADHD och IED och även en tredje diagnos som heter "problematik i familjerelationer". Den tredje är ingen diagnos man öppet säger men den är ändå en egen diagnos, men det har han blivit diagnostiserad med för att synliggöra att den problematiken också finns. Men det är ADHD och IED man säger utåt.  
På fredag och måndag ska han få göra begåvningstester iom hans svårigheter med inlärning i skolan. 
Ett läkarbesök är också remitterat för att diskutera medicinering. 
Jag och Jimmy är anmälda till en föräldragrupp för föräldrar till nyligen diagnostiserade barn, och senare fram kommer vi få gå föräldrarutbildning som är riktat till föräldrar med explosiva barn. 
Så mycket information att processa idag men ändå en sten som lyfts från våra axlar. En bekräftelse på att vi hade rätt. Att vår magkänsla stämde. Älskade dyrbara Mille 💙

(null)

 

Möte med kurator ang studie inom barnpsykiatrin

2018-02-05@20:59:24
Hej!
Vi har fått möjligheten att vara med i en studie inom barnpsykiatrin. Ross Greene har skrivit de välkända böckerna om explosiva barn. Hans metod är välkända och humana. 

En kurator på en skola har kontaktat oss och vill testa denna metod på Milton. Jag och hon sågs själva för två veckor sen och idag träffade hon Milton också för första gången. Studien går ut på att man ska identifiera några av Miltons problem, och sen jobba för att hitta nycklar för att göra dessa problem mer lätthanterliga. 
Vi sågs på Espresso House på emporia och jag gav Milton en rejäl fika för att få honom att piggna på sig efter en lång skoldag. Men han var så otroligt ofokuserad. Han brukar kunna skärpa sig och hålla sig samman när det är nya människor vi träffar. Men herregud som han höll på! Satt på pallar ock gungade, slängde med min väska så allt ramlade ur, lade sig på soffan mitt i samtalet... och då satt vi ändå bara där max 30 minuter... Hade förväntat mig mer av honom, han brukar kunna klara av sånt här... 
Hoppas denna studien leder till nånting.. 

(null)
Min fina kille innan han tappade tålamodet ♥️




Avlastning

2018-02-02@21:24:42
Gokväll i stugorna!

Psykologerna har pratat med oss om vikten i att få avlastning. Att det är väldigt viktigt att vi får hjälp och stöd så vi orkar i längden. Att få avlastning kan se olika ut. Man kan tex få en stödfamilj genom kommunen men det känns inte aktuellt i nuläget. Det hade känts som ett nederlag och misslyckande för mig. Det är vi som satt dessa älskade ungar till världen och det är upp till oss att klara av att ta hand om dom! 
Ett annat sätt att få avlastning är att man börjar titta efter möjligheter i sitt befintliga sociala nätverk med familj och vänner. Vi är inte dom som vanligtvis ber om hjälp och det tar fortfarande emot ganska mycket att göra det. Men vi har insett nu att det nog är tvunget om vi ska hålla oss över vattenytan på lång sikt... Gensvaret har blivit bättre än vi trott. Både mina föräldrar, min syster och min morbror med familj kan tänka sig att ställa upp ibland. Även en av mina bästa vänner som själv har tre barn, varav ett av barnen också har diagnos kan tänka sig ställa upp! Känns fantastiskt. Är någon annan av er där ute sugna på att finnas till hands med avlastning är det bara att hojta, vi är tacksamma för all hjälp... Det behöver inte bara gälla Milton, utan de andra barnen skulle också gynnas av detta.
Idag är Milton hos mina föräldrar över natten, så mysigt för honom. 

(null)


Återkoppling

2018-02-01@20:57:15
God kväll vänner! 

Åh vad sliten jag är nu... Bianca har varit sjuk i 2,5 vecka och idag visade det sig varför. Hon har drabbats av mykoplasma som gjort att hon utvecklat en lunginflammation. Mykoplasma är ett sällsamt släkte bakterier som helt saknar cellväggar, dom är liksom trådiga istället. De nästlar sig in och det är svårt att bli av med dom utan behandling. Fö en tjej som Bianca som är immunsystemsvag blir det ännu svårare. Nu har hon dock fått en mycket effektiv form av antibiotika så nu hoppas vi på snabb bättring! Men man känner att man lever....herregud vad trött jag är! 

Idag fick vi post från specialistbup! Tid den 13/2 för återkoppling och antagligen delgivande av eventuell diagnos. Då är det bara jag och Jimmy som ska dit. Ska bli skönt att veta hur vi ska gå vidare! Älskade Milton...han mår inte bra. Bara den veckan Hr det eskalerat rätt mycket! Ikväll var jag ute och åt på Pinchos med en vän men Jimmy ringde mig efter 1,5 h och bad mig komma hem, då det var fullständig kaos här hemma. Milton hade ett av de svåraste utbrotten Jimmy upplevt. Så det var bara att slänga i sig dessert och bege sig hem! Men jag hade en mysig stund ändå! Jimmy är fantastisk som släpper iväg mig så ofta trots hur det ser ut i vårt liv nu... Jag är iväg iaf 2 ggr/månaden och äter ute. Sen är jag på gymmet minst en timme om dagen medans han gör mat med alla fyra barnen hemma... är så tacksam för min man! ♥️

Ha en mysig kväll 💕

Kommentarer!

2018-01-30@19:33:45
Hej söta! 
Tänk på att ni inte ska vara anonyma när ni kommenterar bloggen. Vill hemskt gärna  veta vilka som kommenterar ♥️

Miltons förändring i sin personlighet som följd till hand problematik

2018-01-30@15:09:49
Milton har förändrats en hel del i sin person. Det är kopplat till hans problematik och är inte kärnan i vem han är egentligen. Han var ett enormt tryggt barn som liten. Men ju större problematiken blivit, desto större har även förändringen i hans personlighet blivit. 

Tillexempel så han blivit hemskt mörkrädd. Från att ha varit trygg i att sova i bäcksvart rum med stängd dörr sover han nu med full beslysning på både spotlights och sänglampa.  
Efter att vi renoverade hans rum så tog det flera månader innan han vågade sova i sitt rum. Han upplevde att det var för stort och att det var jätteläskigt. Han hade sovit på madrass i vårt rum under renovering och det var väldigt svårt för honom att släppa den rutinen och gå tillbaka till att sova i sitt eget rum. 
Så är det med mycket kring Milton, att byta rutiner och struktur är väldigt tufft för honom. Han har svårigheter att hantera saker som han inte har förväntat sig. Om minsta lilla sak går emot honom, så triggar det ett utbrott och med 90% säkerhet kommer utbrottet som ett brev på posten. 
I övrigt är han mycket irritabel. Irritationen ligger latent hela tiden, och det ska inte mycket till förrän den ska bli fullt aktiv. Hans problematik gör att han är väldigt konfliktsökande, särskilt med sina syskon. Även med oss. Han saknar nästan helt impulskontroll och kan inte alls styra över sina impulser. Det visar sig i mycket explosiva utbrott där han är en fara för människor i sin närhet. 
Detta är inte den Milton som vi kände till som barn. Milton i sin innersta kärna är otroligt empatisk, en kille som har det största av hjärtan! Han älskar sina syskon, sin familj och han är en ofantligt varm person! Han bryr sig om att alla mår bra och är brydd om alla. Jag är sanslöst stolt över honom och han är den största av kämpar! Vi fortsätter vår vandring tillsammans och han ska få veta varenda dag att han aldrig är ensam i detta. ♥️ (null)


Miltons förändring

2018-01-30@12:12:04
Älskade Milton! Vilken resa han gjort. Ni som känner Milton sen han var liten vet att han var världens enklaste som liten kille. Han sov 14 timmar från han 3 månader fram till han var kanske 6-7 år. Som bebis kunde han sitta i vagn 4-5 timmar bara han hade sin napp och fick mat och sömn när han behövde. Jag kunde gå och shoppa, fika och göra vad jag ville utan att han protesterade. Mina andra mammavänner sade ofta att jag inte visste vad det innebar att ha ett riktigt barn! 🙈😂 Jag var såklart mallig och tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och gav mig själv ganska stor cred! Vad jag inte visste då var att Milton hade ett svagt signalsystem, därav att han inte protesterade så mycket. Såhär i efterhand vet jag att det inte var normalt. Det är bara att jämföra med mina andra barn, som klart och tydligt visat EXAKT vad de velat från dag 1. Där vagnen varit pest och mammas famn och tuttar varit den enda plats som varit aktuell. 
 
Milton var otroligt enkel sina 5 första år.. Han var alltid nöjd och glad, otroligt empatisk och fin i sitt sätt. Inte särskilt krävande alls! Lite reserverad och blyg. Försiktig! Alltid så snäll mot sina kompisar. 
Det var först när sista terminen i förskolan kom som vi och hans pedagoger började se en förändring ta plats. Han började få ingenstans få konflikter med vänner, började knuffas och liknande, han kunde bli lite elak verbalt. 
När han sen började skolan och förskoleklass så gick han från att vara på trygg förskola med 25 barn och 4 pedagoger till dubbelt så många klasskamrater på lika många pedagoger, och på raster så skulle han hantera ett helt lågstadie som var ute samtidigt. Den övergången visade sig ganska snabbt vara mycket svårt för honom. 💙 I förskoleklass och ettan började han slåss istället för att prata när han blev frustrerad och han blev snabbt det svarta fåret. Med bristfälliga pedagoger som bara såg Miltons handlingar men aldrig bakom dom, så startade en negativ spiral. Det blev mail dagligen om hur illa Milton betett sig och vilka straff som utgavs. Milton ville snart inte gå till skolan mer. Tack och lov försvann sen de bristfälliga pedagogerna, och så även de dagliga mailen. I tvåan fock Milton en ny klassföreståndare - älskade Kristin! Den första som såg bakom beteendet - hon såg Milton, vår fantastiska son! ♥️ 
I tvåan handlade det mycket om att Milton försökte få uppmärksamhet och hävda sin existens genom att vara verbalt elak mot andra barn men även dålig attityd mot vuxna. Han började mot slutet av tvåan att bete sig bättre i skolan men hemma accelererade hans utbrott med stor magnitud. Läxorna blev (och har varit hela tiden) en enda stor frustration, och varenda tillfälle slutade med vredesutbrott. Det slutade med att han blev läxbefriad och det var en stor lättnad för oss alla. Vid den hör tiden hade hans koncentrationssvårigheter i skolan blivit så stora att han inte kunde göra något utan hjälp av lärare. När det blev sommarlov bröt helvetet loss på riktigt. När all struktur och rutin försvann började Milton må fruktansvärt dåligt. Hans utbrott blev hemska! Han började förstöra saker, vid ett tillfälle slängde han min blomlåda i stål ut över vårt staket och ut i parken, vill inte ens tänka på vad som kunde hänt om där varit en människa i vägen just då! På Mallorca fick han en kväll ett svårt utbrott i restaurangen och kastade Biancas sulky mitt bland allt folk. Mitt i detta började han även få svår ångest och tamakt om att han inte ville leva. Han gick en gång upp på ett räcke till sovloftet i en stunga vi hyrt och sade han ville hoppa. Som förälder brister hjärtat i tusen och en bitar för sitt högt älskade och dyrbara barn, man vet inte vad man ska ta sig till! 
Ända sen Milton var 6 har vi varit i kontakt med bup, vi har sökt hjälp vid flera tillfällen. Vi fick responsen att många 6-7 åringar har det såhär. Vi fick lite tips och råd hur vi skulle bemöta Milton men inget mer. Men vid denna tiden kände vi att nu måste vi söka hjälp igen och denna gång måsre de ta oss på allvar! Vi sökte till bup igen och fick svara på 80 frågor där resultatet visade höga staplar på adhd. När vi väl kom på mötet slogs det på stora trumman, och inom en vecka var remiss skickad till specialistbup. Skolan påbörjade sin pedagogiska kartläggning, elevhälsovård kopplades in. Utredningen visade att Milton har dyslexi, och det visste vi nästan. Han har alltid haft svårt med läsning och skrivning, och har sen tvåan gått hos specialpedagog. I måndags var vi på det stora utredningstillfället där Milton satt själv med en psykolog och jag och Jimmy pratade med en annan psykolog in90 min. Då går man igenom hela livet, från graviditet till dags datum. Det är otroligt uttömmande och dränerande och man känner sig matt efteråt! Nu väntar vi på att eventuell diagnos/diagnoser ska delges. De pratar om eventuellt dubbeldiagnos dessutom. 
Det är många tankar och känslor just nu....ovissheten är hemsk! Nu vill vi bara veta så vi kan ta krafttag därifrån. 
 
Älskade Milton. vi älskar dig gränslöst ♥️

Öppnande av blogg!

2018-01-30@10:58:00
Hej allihop!
Det var ett himla bra tag sen...sisådär 6 år sen! Jag skapade bloggen när jag väntade Milton, vårt första mirakel. Milton blev till efter att vi förlorat vårt första barn i ett missfall, så han var verkligen ett mirakel! Därav namnet på bloggen... 
 
Jag har bestämt mig för att öppna bloggen igen nu eftersom vi går igenom en tuff period nu! Milton enig år adhd-utredning och just nu väntar vi på delgivning av diagnos/diagnoser. Väntar på att specialistbup ska höra av sig för återkoppling! Bloggen blir mitt sätt att ventilera, få ur mig alla känslor tankar och funderingar! Här kommer vara högt och lågt, djupt och ytligt! Det är också tänkt som en portal, där vi kan komma i kontakt med fler funkisfamiljer som upplevt liknande saker och där vi kan utbyta erfarenheter. Jag hoppas också att jag i förlängningen kan få vara till hjälp för andra som går igenom samma som vi gjort och gör! 
 
Varmt välkomna att följa oss på vår resa som familj! 

Miltons önskelista - Kappahl

2012-04-27@16:39:00

Dessa fräcka shortsen önskas i stl 110 från kappahl


Miltons önskelista Polarn o Pyret

2012-04-27@16:32:16

Dessa fina kläderna finns på polarn o pyret. Önskas i stl 110/116.


Milton 4 år - önskelista

2012-04-27@16:30:29

Vår stooora kille blir ju 4 år om precis en vecka. Han ska ha kalas för sina kompisar på Leos Lekland och för släkt och familj hemma i vår trädgård om vädret tillåter.

Här kommer lite tips på vad han behöver/önskar.

• kläder i stl 110/116
• pedagogiska leksaker
• solglasögon
• strand leksaker
• kepsar/solhattar


Vår bröllopsresa

2012-03-25@19:51:10

Igår kom vi hem från Ystad Saltsjöbad. Vi har varit där i två dygn, sen i torsdags.

Vi har haft det helt fantastiskt! Allt har verkligen varit toppklass! Mat, miljö, service och väder kunde inte varit bättre!

Är så tacksam att vi fick den här möjligheten att komma iväg. Och utan barnen. Det var första gången nånsin som jag och Jimmy var iväg och det var verkligen välbehövligt! Nu ska vi bli bättre på att ta oss den tiden. När man åker iväg själva upptäcker man att man har så mycket kärlek och passion för varandra, men som gömmer sig lätt i vardagens höga tempo.


Vincent 1 år!

2012-03-19@17:42:05

Idag för exakt ett år sen minus en timme gick mitt vatten... Jag blev väckt av att det sprack. Fyra timmar senare kom det en tjock, skrikande och utsöt stor bebis upp på mitt bröst. Total lycka!
Det har varit ett minst sagt omtumlande år, och mycket har varit väldigt jobbigt. Vincent har haft lite sämre förutsättningar än andra barn, och haft mycket hinder på vägen.
Men idag blir han ett år, och bara denna veckan sen han började gå själv, har jag märkt stor skillnad! Han är mycket gladare och mer tillfredsställd.

Vincent har lärt oss så mycket. Han har lärt oss att alla barn är olika, alla har olika förutsättningar, och olika personligheter.
Vi har lärt oss att kärlek inte beror på omständigheter, utan är evig och ständig.
Han är otroligt uttrycksfull, och vet precis vad han vill, alltid.
Men detta lilla troll förgyller våra dagar så! Han är så full av liv, energi och kärlek! Denna lilla skatt. Han känner känslor till fullo - hela tiden! När han är arg, då är han verkligen arg. När han är ledsen, är han hjärtskärande ledsen. När han är glad, då är han överlycklig och bara tjuter av glädje!
Det är fina egenskaper!

Vincents nuvarande färdigheter:
• går själv 4-5 steg och sen sätter han sig
• säger; mamma, pappa, titta, där, vovve
• äter macka själv
• dricker själv
• somnar själv i sängen bara han har sin snuttis


I lördags hade vi kalas för släkten och idag kom hans kompisar.
Han fick jättefina saker, och vi är så glada att ha er alla i vårt liv! Tack alla ni som varit med och firat vår älskling!


RSS 2.0